Positivt förhandsbesked hade meddelats för uppförande av två bostadshus på en fastigheten som var taxerad som småhusenhet. MÖD konstaterade att fastigheten bestod av åkermark som brukades sedan länge. Vidare noterade MÖD att enligt nuvarande praxis är inte fastighetstaxeringen avgörande för om begränsningen att bygga på odlingsmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken ska tillämpas. MÖD fann att av vad som framkommit om markens läge och omgivning, var det utrett att markens läge och beskaffenhet är sådan att den är väl lämpad för jordbruksproduktion och därmed brukningsvärd. Marken får därför inte tas i anspråk för den sökta bebyggelsen och förhandsbeskedet ska upphävas.
Byggnadsnämnden i Växjö kommun beslutade den 24 juni 2019 att ge positivt förhandsbesked för nybyggnad av tvåbostadshus och garage på fastigheten. Beslutet villkorades med att bebyggelse endast fick uppföras till en byggnadshöjd om högst två våningar. Fastigheten som ärendet gällde är taxerad som småhusenhet sedan 2018, vilket enligt nämnden innebar att marken därmed inte omfattades av miljöbalkens bestämmelser om brukningsvärd jordbruksmark. Förslaget var därmed i enlighet med 2 kap 2 § plan- och bygglagen.
Av yttrandet som inkommit från miljö- och hälsoskyddsnämnden fanns det goda möjligheter till att lösa frågor berörande vatten- och avlopp, såvida ett skyddsavstånd kunde hållas mellan planerad avloppsanläggning och planerad samt befintliga dricksvattenbrunnar. I yttrandet nämndes vidare att sökande bör fundera över konsekvenserna både i de enskilda syftet men också för den befintliga lantbruksenheten innan man väljer att bygga på platsen – detta då lantbruksverksamheter med åkermark brukar vara sådana som kan komma att orsaka störningar.
Nämndens beslut överklagades till länsstyrelsen. I överklagan framgick det från klagande att platsen idag används av en kött boende i byn. Med förra sommarens torka anför klagande att det är mer angeläget att måna om den mark som redan är beredd för odling och aktivt används till detta. Några nya hustomter behövs inte. Majoriteten av de som överklagat beslutet framför att platsen har särskilda naturvärden för de allmänna intressen. Dels handlar det om en bevara landskapsbilden men också de olägenheter som påträffas i form av skuggning, skymd utsikt mot naturen samt påverkan på livsmiljön.
Länsstyrelsen konstaterade att platsen för den planerade bebyggelsen idag utgjorde åkermark. Fastigheten är dock taxerad som småhusenheten och utgör enligt länsstyrelsen därför inte jordbruksmark. Bestämmelserna i 3 kap. 4 § miljöbalken utgör därför inget hinder mot den ansökta åtgärden. (med hänvisning till Mark- och miljööverdomstolens dom den 7 november 2018 i mål nr P 10815–17).
Länsstyrelsen bedömde vidare i sitt beslut att bostadshuset skulle komma att medföra en förändring av landskapsbilden i och med markens sluttning, vilket innebar att huset skulle bli lite mer framträdande. Detta utgjorde dock i förhållande till den befintliga bebyggelsen och närmiljön inte en olämplig placering eller utformning som skulle vara i strid mot landskapsbilden och intresset av en god helhetsverkan enligt 2 kap. 6 § PBL. Inte heller skulle den sökta åtgärden utgöra en olägenhet i övriga frågor.
Mark- och miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning i samtliga frågor .I domen förklarade domstolen att eftersom den aktuella fastigheten är taxerad som småhusfastighet, är den inte att anse som jordbruksmark i miljöbalkens mening (12 kap. 7 § MB). Därmed är inte, med hänvisning till länsstyrelsens nämnda rättsfall, bestämmelsen i 3 kap. 4 § MB tillämpliga. Domstolen framhöll även att frågan handlade om ett förhandsbesked som främst berör lokalisering av bostäderna som sådan. Lämplig placering av byggnader på tomten, deras utseende och storlek, är frågor som behandlas i en kommande bygglovsprocess, utifrån premissen att förhandsbeskedets lokalisering och allmänna beslut följs. Sådana aspekter som avloppets utformning och dimensionering är frågor som därefter behandlas i startbeskedet.
Mark- och miljööverdomstolen
Inledningsvis skulle Mark- och miljööverdomstolen redogöra för bestämmelserna om brukningsvärd jordbruksmark. I sin dom anförde domstolen bl.a. följande;
”Enligt 3 kap. 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan marks tas i anspråk. Detta innebär att om den aktuella marken utgör brukningsvärd jordbruksmark kan bestämmelsen utgöra hinder mot att uppföra den aktuella byggnaden.
Mark- och miljööverdomstolen har i tre avgöranden från den 9 juni 2020 (mål nr P 7885-19, P 8347-19 och P 10437-19) bedömt att fastighetstaxeringen inte är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Frågan vad som utgör brukningsvärd jordbruksmark i bestämmelsens mening ska bedömas med utgångspunkt i markens läge, dess beskaffenhet och övriga omständigheter, varav fastighetstaxering utgör en sådan omständighet.”
Domstolen konstaterade att den aktuella marken för ärendet utgörs av åkermark. Marken ingår vidare i ett sammanhängande jordbrukslandskap och arrenderas för brukning. Domstolen fann utifrån de aktuella omständigheterna att marken använts för jordbruksproduktion i närhet, samt att markens läge och beskaffenhet talade för lämpligheten med en sådan produktion att den därmed skulle betraktas som brukningsvärd. Det har varken redogjorts från nämnden eller att det på annat sätt framkommit att marken skulle tillgodo se ett väsentligt samhällsintresse som inte kan tillgodoses genom att annan ur allmän synpunkt lämplig mark tas i anspråk. Marken fick därmed inte tas i anspråk och nämndens beslut om positivt förhandsbesked skulle därför upphävas.
Läs hela domen här: Mål: P 1160-20
Bilder från ärendet – utdrag från handlingar