Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att en detaljplans bestämmelse om minsta tillåtna taklutning inte ska tillämpas på den mindre del av en huvudbyggnad som har takterrass. Den lovsökta åtgärden är alltså planenlig i den delen. Domstolen har också bedömt att åtgärden är förenlig med detaljplanens bestämmelser om antal tillåtna huvudbyggnader, byggnadsarea och nockhöjd och är anpassad till omgivningen. Den medför inte heller någon betydande olägenhet för motparterna i målet. Domstolen fastställer därför nämndens beslut om att ge bygglov.
Den 18 maj 2017 beslutade nämnden i Falkenbergs kommun att bevilja bygglov för nybyggnad av fritidshus samt rivning av befintlig huvudbyggnad. Nämnden bedömde sammantaget att åtgärden var förenlig med detaljplan och att något förbud för rivning inte förelåg. Angränsande grannar överklagade lovet. Länsstyrelsen valde att upphäva det beviljade bygglovet. Som skäl för upphävande anförde länsstyrelsen i sin bedömning att garagetaket, som var överbyggt med en takterrass utgjorde en avvikelse mot bestämmelserna om minsta taklutning. Vidare framgick det i bedömningen att nyttjande av taket på avsett sätt, skulle innebära att en stor del av klagandes trädgård, vilken används för utevistelse, skulle vara öppen för insyn. Denna typ av olägenhet var både betydande och inget som klagande skulle kunna förvänta sig. (jfr. Mark och miljööverdomstolens dom 2016-04-26 i mål P 7798-15). Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen.
Mark- och miljödomstolen ändrade inte det överklagade beslutet och instämde i Länsstyrelsens skäl. Domstolen ansåg att det förhållandet, att terrassen läggs ovanpå garaget, inte förtar att terrassgolvet även blir en del av taket. Avvikelsen kunde därmed inte ses som liten och förenlig med planens syfte enligt 9 kap 31 b § plan- och bygglagen.
Mark- och miljööverdomstolen
I mark- och miljööverdomstolen utvecklade sökande sin talan och framförde b.la följande;
”Syftet med bestämmelsen om minsta taklutning har varit att reglera byggnadernas volym. Bestämmelsen har inte med gestaltning, visuellt uttryck eller utseende att göra. Detaljplanen tillåter, förutom en huvudbyggnad, komplementbyggnader med en maximal byggnadsarea om 60 kvadratmeter. Efter nybyggnationen kommer alltså bebyggelsen på fastigheten att vara planenlig. Han har tagit hjälp av en lokal markanläggare för utmätning, som har föreslagit en sockelhöjd om +29 meter.”
Mark- och miljööverdomstolen tar inledningsvis upp gällande bestämmelserna för den aktuella fastigheten i ärendet. Vidare tar domstolen ställning till syftet med planens bestämmelse om minsta taklutning och anför följande;
Av planbeskrivningen framgår att bestämmelsen om minsta tillåten taklutning har införts för att i kombination med bestämmelsen om högsta nockhöjd reglera byggnadernas volymer. Planbestämmelserna saknar uttryckligt förbud mot takterrasser och av planbeskrivningen framgår inte att kommunens avsikt har varit att förhindra sådana genom planbestämmelsen om minsta tillåten taklutning. Mot den bakgrunden ska detaljplanens bestämmelse om minsta tillåten taklutning inte tillämpas för den mindre del av huvudbyggnaden som har takterrass. Byggnaden är alltså planenlig vad avser minsta tillåten taklutning. Byggnadens utformning med takterrass blir istället föremål för prövning vid en bedömning av om den är lämplig med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan (se 2 kap. 6 § första stycket 1 plan- och bygglagen [2010:900], PBL) och om den uppfyller kravet på en god form-, färg- och materialverkan (se 8 kap. 1 § 2 PBL). Angivna regler hindrar i detta fall inte att bygglov ges.
Domstolen tog vidare ställning till frågan om betydande olägenhet samt den sökta åtgärdens utformning och konstaterade att någon betydande olägenhet inte förelåg enligt lagens mening. Det fanns alltså förutsättningar att fastställa nämndens beslut om bygglov.
Läs hela domen här: Mål: P 10970-19
Utdrag från bygglovshandlingarna