Bygglov för nybyggnad av ett tvåbostadshus trots dålig vägstandard.

I ett ärende om bygglov för nybyggnad av ett tvåbostadshus bedömde MÖD att bygglov kunde ges utanför ett område med detaljplan trots att det i den gällande översiktsplanen anges att vägarnas standard i området är dåliga. Den sökta åtgärden ansågs också vara förenlig med kraven i 2 kap. 6 § PBL och 8 kap. 9 § PBL samt att den inte ansågs utgöra en betydande olägenhet i PBL:s mening.

Byggnadsnämnden i Kungsbacka beviljade den 21 mars 2019 bygglov för nybyggnad av ett tvåbostadshus. Efter att lovet överklagades upphävde Länsstyrelsen beslutet. I sin bedömning framförde länsstyrelsen att åtgärden inte utgjorde en betydande olägenhet i form av skymd utsikt. Länsstyrelsen noterade vidare att det fanns möjlighet att ordna trafik i form av tillfartsväg till fastigheten. Gällande markåtgärderna ansåg länsstyrelsen dock att schaktning och övriga markåtgärder inte tog tillräcklig hänsyn till tomtens naturförutsättningar. Åtgärderna som skulle komma att utföras skulle komma att medföra onödiga ingrepp i terrängen och kunde inte enligt Länsstyrelsens mening anses vara nödvändiga för att den sökta åtgärden skulle komma till stånd. Åtgärden stred således mot 2 kap 6 § första stycket 1 och 8 kap. 9 § första stycket 1 PBL. Ett lov kunde inte meddelas.

Beslutet överklagades till mark och miljödomstolen. Sökande anförde b.la att det inte handlade om onödiga ingrepp. Snarare handlar det om en justering av tidigare utförda markarbeten. Den ansökta åtgärden skulle innebära att man massbalanserade jordmassor från tidigare byggnation som utförts. Byggnadsnämnden anförde även dem att åtgärden inte kunde anses strida mot vare sig 2 kap eller 8 kap PBL. Markanpassningen som skulle erfodras bedömdes som relativt god och åtgärden bedömdes kunna ordnas på ett sätt som var lämpligt med hänsyn till bevarandet av områdets naturförutsättningar samt intresset av av en god helhetsverkan.

Mark- och miljödomstolen ansåg att åtgärd inte kunde anses avvika från befintlig bebyggelse i sådan utsträckning att den skulle strida mot anpassningskravet i 2 kap 6 § PBL. Även om åtgärden skulle komma att kräva relativt omfattande markarbeten, främst då i sluttningen mot grannfastigheten, kunde den inte anses strida mot bestämmelsen i 8 kap 9 § PBL. Eftersom det inte förelåg övriga omständigheter som talade för att bygglov inte kunde ges, skulle länsstyrelsens beslut upphävas och byggnadsnämndens beslut fastställas.

Mark- och miljööverdomstolen

I Mark- och miljööverdomstolen fick gällande översiktsplan en viss betydelse. I sin dom anförde domstolen bl.a. följande;

”För området finns en fördjupad översiktsplan från 1999 och i en kommunomfattande översiktsplan från 2006 anges att fördjupningen fortsatt gäller. Kommunen har vidare 2018 förklarat att översiktsplanen är aktuell och det pågår ett arbete med att ta fram en ny sådan plan.

I den fördjupade översiktsplanen anges att vägstrukturen och standarden generellt sett måste betraktas som dålig, på gränsen till undermålig. Belastningen uppges vara mycket hög på vissa vägar i området. Utöver det allmänna vägnätet finns enligt planen en stor mängd enskilda vägar, vars kvalitet och standard varierar. Dessa beskrivs i huvudsak inte vara dimensionerade för dagens trafiksituation. I planen görs bedömningen att vägsituationen är sådan att den utgör väsentliga restriktioner för samhällsplaneringen i Särö, men att en medveten planeringsinriktning kan bidra till att förstärka vägnätet i något område.”

Vidare noterade domstolen att det av den fördjupade översiktsplanen de facto framgått att en enkel anslutningsmöjlighet inte finns, och att en sådan fråga som tillfartsväg kräver en lösning. De anför vidare att kommunen i översiktsplanen varit relativt utförliga i frågan om områdets lämplighet för ytterligare bostadsbebyggelse med hänsyn till möjligheten att ordna trafik. Domstolen noterade dock att nämnden i det aktuella ärendet bedömt att trafikfrågan kan komma att lösas på ett tillfredställande sätt samt att byggnationen endast skulle komma att medföra liten trafikökning och att lokaliseringen i övrigt är lämplig.

Domstolen hade i sitt beslut tyngd på den kommunala angelägenheten att planlägga användningen av mark och vatten, och bedömde att det, med hänsyn till att nämnden själva i det aktuella ärendet bedömt lokaliseringen som lämplig, inte fanns skäl att frångå mark- och miljödomstolens bedömning.

Läs hela domen här: Mål: P 13388-19